Tankar
Åh jag får damp!
Jag är såå sugen på att börja träna stenhårt.
Har bestämt mig för att jag ska springa 5km+styrketräna kroppen 5 ggr i veckan!
Dock så har de ju inte varit någon ide för mig att köpa träningskort nu när jag ändå opererar mig om en vecka (!!!) och sen får jag inte träna på en månad.
Så jag måste altså vänta typ 1,5 månad till innan jag kan börja träna! PANIK! Vill träna NU.
Äntligen så får man ett fruktansvärt sug efter att träna, också kan man inte !? Orättvist!
Jag ska ha en supersmash-awesome kropp när jag åker till thailand iaf. Det är mitt mål... då har jag ca 2 månader på mig och det borde jag väl klara av tycker jag?
Ååh längtar!
För övrigt så har jag hamnat i någon slags PMS-damp-gnällfis-bitterfitta-period.
Blir damp-irriterad och ledsen varenda dag ju?
Drömmer massa mardrömmar om att Ted är otrogen, att han vill göra slut eller att han är försvunnen. Detta har jag gjort flera gånger, varje natt i säkert 1 vecka drygt. Inatt drömde jag att vi åkte till thailand och sen så var han försvunnen och jag kunde inte hitta honom någonstans :(
Sen så har vi cp matten som gör att jag bryter ihop på eftermiddagarna. Jag har fastnat totalt och min efterblivna lärare kan verkligen inte förklara. Hennes lösning på hela problemet är att jag ska ställa mig i spegeln och se sur ut för att förstå vad en ledsen parabel är. Men herre gud! Jag förstår vad en negativ och en posetiv/ ledsen och glad parabel är. Jag har bara inte förstått hur jag ska rita ut en från en ekvation!? Så efter att ha försökt få henne att förklara 17 gånger så har jag fått testa mig fram och har nu listat ut det själv.
Grejt.. Jag låg 15 sidor före och nu ligger jag 20 sidor efter. Vi ska räkna matte 2 timmar om dan, ca 15 sidor i veckan. Fatta vad man hamnar efter om man fastnar och inte får svar på sin fråga på en hel jävla vecka!?
Sen dessutom så har jag utvecklat ett stort hat för ett visst företag och jag tror dom flesta vet vilket det är...
Hela dagen blir förstörd så fort man bara hör deras namn.
Livet är tufft! hehe.
Jag tycker att jag borde vara lycklig och glad som har så himla mycket roligt att se fram emot, men nej, inte det.
Dessa jävla drömmar har ju tagit över mitt liv me typ. Sitter och e deppig för att ted är otrogen,försvunnen och vill göra slut, fast det är ju inte sant? Det är en jävla dröm förfan. Men när man drömmer samma sak så ofta så blir det ju verkligt.
Men nu ska jag försöka tänka posetivt...Idag ska jag iaf iväg och bestämma mig för vilka tuttar jag ska ha, haha.
Om en vecka är det operation.
Om två veckor åker kanske jag och mooster till Norge för att hälsa på kusin, och om drygt 3 månader åker jag till Thailand.
Så en lite till funderare.
Ska man berätta för halva världen att man ska operera tuttarna eller ska dom få reda på det när dom ser det?
Jag menar man vill ju inte shocka alla men samtidigt så känns det så jävla skrytigt :S
Anledningen till att jag skriver det i min blogg (som för övrigt hela världen kan läsa) är ju för att jag vet att det inte är så många som läser ändå. Och någonstans måste jag bara få ventilera mig och vara glad över det iaf...
Jag är såå sugen på att börja träna stenhårt.
Har bestämt mig för att jag ska springa 5km+styrketräna kroppen 5 ggr i veckan!
Dock så har de ju inte varit någon ide för mig att köpa träningskort nu när jag ändå opererar mig om en vecka (!!!) och sen får jag inte träna på en månad.
Så jag måste altså vänta typ 1,5 månad till innan jag kan börja träna! PANIK! Vill träna NU.
Äntligen så får man ett fruktansvärt sug efter att träna, också kan man inte !? Orättvist!
Jag ska ha en supersmash-awesome kropp när jag åker till thailand iaf. Det är mitt mål... då har jag ca 2 månader på mig och det borde jag väl klara av tycker jag?
Ååh längtar!
För övrigt så har jag hamnat i någon slags PMS-damp-gnällfis-bitterfitta-period.
Blir damp-irriterad och ledsen varenda dag ju?
Drömmer massa mardrömmar om att Ted är otrogen, att han vill göra slut eller att han är försvunnen. Detta har jag gjort flera gånger, varje natt i säkert 1 vecka drygt. Inatt drömde jag att vi åkte till thailand och sen så var han försvunnen och jag kunde inte hitta honom någonstans :(
Sen så har vi cp matten som gör att jag bryter ihop på eftermiddagarna. Jag har fastnat totalt och min efterblivna lärare kan verkligen inte förklara. Hennes lösning på hela problemet är att jag ska ställa mig i spegeln och se sur ut för att förstå vad en ledsen parabel är. Men herre gud! Jag förstår vad en negativ och en posetiv/ ledsen och glad parabel är. Jag har bara inte förstått hur jag ska rita ut en från en ekvation!? Så efter att ha försökt få henne att förklara 17 gånger så har jag fått testa mig fram och har nu listat ut det själv.
Grejt.. Jag låg 15 sidor före och nu ligger jag 20 sidor efter. Vi ska räkna matte 2 timmar om dan, ca 15 sidor i veckan. Fatta vad man hamnar efter om man fastnar och inte får svar på sin fråga på en hel jävla vecka!?
Sen dessutom så har jag utvecklat ett stort hat för ett visst företag och jag tror dom flesta vet vilket det är...
Hela dagen blir förstörd så fort man bara hör deras namn.
Livet är tufft! hehe.
Jag tycker att jag borde vara lycklig och glad som har så himla mycket roligt att se fram emot, men nej, inte det.
Dessa jävla drömmar har ju tagit över mitt liv me typ. Sitter och e deppig för att ted är otrogen,försvunnen och vill göra slut, fast det är ju inte sant? Det är en jävla dröm förfan. Men när man drömmer samma sak så ofta så blir det ju verkligt.
Men nu ska jag försöka tänka posetivt...Idag ska jag iaf iväg och bestämma mig för vilka tuttar jag ska ha, haha.
Om en vecka är det operation.
Om två veckor åker kanske jag och mooster till Norge för att hälsa på kusin, och om drygt 3 månader åker jag till Thailand.
Så en lite till funderare.
Ska man berätta för halva världen att man ska operera tuttarna eller ska dom få reda på det när dom ser det?
Jag menar man vill ju inte shocka alla men samtidigt så känns det så jävla skrytigt :S
Anledningen till att jag skriver det i min blogg (som för övrigt hela världen kan läsa) är ju för att jag vet att det inte är så många som läser ändå. Och någonstans måste jag bara få ventilera mig och vara glad över det iaf...
Kommentarer
Trackback