Så ibland säger och skriver man så mkt konstigt. Men jag vet inte vem jag ska prata med. Eller vem som ska svara på alla 1000 tankar som snurrar runt i mitt huvud. Och det är så jävla jobbigt att inte få svar.

Tycker inte om dethär.
Jag sakna glada nata som tog sig igenom livet med skinn på näsan och ett leende på läpparna. Nu känns allt bara fel och jag vet inte hur det ska bli bättre igen. För jag vet ju inte varför jag känner och mår såhär.

Jag har aldrig vart tjejen som mår dåligt. Alltid lyssnat och försökt förstå och hjälpa alla andra och nu sitter jag i skiten själv. Vafan gör man? Hurfan blir det bättre? Och varför är det såhär?

Varför gjorde jag så? Varför betedde jag mig så jävla illa och varför är jag så korkad? Vad hade hänt om...?
Vem ska svara på alla mina frågor? Jag vill bara veta... Även om sanningen suger så är det iaf bättre än att undra.

Så trött på att allt går upp och ner också.
Ena dagen är jag glad och lycklig och känner att allt löser sig. Nästa dag är jag jätteledsen och deppig och sen blir jag bara jättearg. Sen vaknar man på morgonen och förstår ingenting. Känner sig som en helt ny människa utan bekymmer... Men det går över.

Jag vet att jag tjatar hål i huvudet på ett par få personer här i livet och att ni är trötta på att lyssna på allt skitsnack.

Jag önskar någon förstod.
Men det gör ni inte... Tro mig det gör ni inte