Alltså det är helt sjukt va hela livet kretsar kring instagram och facebook nu för tiden. Istället för att njuta av livet ska man försöka försköna och få fast allt på små bilder som ska upp på instagram och facebook för att man ska bevisa att man har vänner och ett bra liv !?

Jag sitter på restaurang och får in en riktigt stor tallrik med mat som jag inte kan vänta att sätta tänderna i för det ser så sjukt gott ut. Men vad gör jag!? Jag tar fram kameran för att fota maten! Och inte nog med det, innan jag kan börja äta måste denhär bilden beskäras, det måste slängas på ett filter så att det ser ännu godare ut och sen måste jag slänga till med en klämtjäck kommentar innan jag slänger upp bilden på instagram och facebook. SEN kan jag börja äta!

 

En dryg vecka sedan jag tog bort min facebook och snart en vecka sen jag tog bort instagramen också.. Jag insåg halvt hur mkt av det jag lägger upp är  för att söka bekräftelse hos andra. Och idag insåg jag ännu värrre hur besatt man varit kring det. Hur man knappt längre kan njuta av livet när man inte får skryta om det på facebook. Hur det på något sätt känns som att "om jag inte tar en bild på detta och postar på facebook så har det aldrig hänt och om det aldrig har hänt hur kan jag då glädjas av det?"

 

Nu säger jag inte att jag aldrig kommer skaffa facebook och instagram igen för det kommer jag. Absolut. Och det dröjer säkert inte länge. Men jag inser att jag måste lära mig att njuta av mitt liv och sluta försöka intala alla andra att mitt liv är "perfekt". Jag ska leva mitt liv för mig och inte för alla andra... Sen tycker jag absolut att det är viktigt att ta bilder och ha som minne. Facebook är ett bra ställe att dela dem för att de andra som varit där ska får ta del av dem och minnas tillbaka också. Men det borde fan inte vara någon jäkla dagbok där folk ska kunna följa varje steg jag tag och veta exakt hur mitt liv ser ut.

 

Det är ju inte konstigt att man blir deppig...

 

Så nu ska jag då lära mig av denna uppenbarelse! Future me; remember this!

 

Puss och gonatt. Jag lovar att jag lever fast ni inte ser mig på facebook längre ;)